Allt är inte guld som glimmar
Jag har glidit ifrån vänner förr, men aldrig har jag känt såhär förut. Den känslan och tanken som kostant finns där är obeskrivlig. Att veta att det är ens egna fel till att allt blivit som det blivit. Klumpen i magen som växer var dag som går.
Att förlora en av de närmsta vännerna man har, kanske den närmsta till och med. Vad vet jag? Vännen som alltid stod vid min sida, hur mycket skit jag än kastade över han så fanns han alltid hos mig. Han förlät mig flera gånger om, och jag honom. Vi förändrade varandra till bättra personer genom alla sömnlösa nätter. Men det var det värt, varenda natt vi låg och smsade eller pratade om våra problem, vi fann lösningar på all världens problem och stöttade varann till att acceptera sanningarna vi kom att leva med.
Han som alltid fick mig på bättre humör och tänka positivt. En av de personerna som gjort till den människan jag är idag, även om jag fortfarande stänger in mina känslor och aldrig pratar om mina största motgångar i livet för mina närmsta vänner så är jag inte längre rädd för att berätta. Någon behöver bara så enkelt som att fråga, för jag har ännu inte kommit dit än att jag berättar om mitt privatliv rätt upp och ned. Snart är det ett år sedan vi möttes för första gången i våra liv, och då hade jag nog inte en enda aning hur mycket han skulle betyda för mitt framtida jag.
Var rädd om dina vänner, nästa gång du vänder ryggen emot så kan de vara borta, då kommer du att stå där ensam mot världen.
Jag och min fina, underbara, älskade bästa vän får stå för dessa bilder från i somras. Älskar dig hjärtat och du vet att jag alltid kommer att finnas för dig ‹3
Du är den bästa, jag älskar dig ! <3