Hade svårt att somna igår så min sömn började inte förrän vid 5, vaknade vid 10 av att mamma tjatade på mig att jag skulle kolla när bussen gick och att jag skulle till stallet direkt. Började iaf med att rida en kort tur i skogen, nu har vi röjt alla grenar som varit ivägen när vi red, känner mig något sönderriven! 

 

När vi red hem igen så hade Arne klippt gräset på vallen, såg så frestande ut att rida där... Amadeus började med att vara spänd i käken och eftersom han inte blivit genomställd på ett tag så var han stel. Började med att bara tänka upp, min blick brukar annars vara fäst på hans nacke och haft ivrig vilja att han ska gå fint. Jag sträckte upp mig och höll kvar min sits utan att falla fram i hans kraft, i början gick det rätt dåligt innan min hjärna kopplade ihop att jag var tvungen att variera ridningen för att få honom mjukna. Så med lite gångartsbyten och olika ridvägar så släppte han och wow säger jag bara, allt bara flöt på!! Han gjorde kanon övergångar och var sammarbetsvillig ( !! ), vi arbetade för engångs skull i ett team och inte som två olika viljor längre som ledde oftast till tjafs! Självklart måste man se det positiva i sig själv oxå, inte bara hästen, är nöjd över mitt tålamod har  förbättrats med enorma längder och även att jag blev mjuk i min sits och inte hacka/falla/drogs framåt. Min träningsvärk i magen släppte med lite piin!

 

Svettiga blev vi båda två, träffade Anneli i stallet när vi kom tillbaka, pratade om både stall och träningar. Mitt sug till att träna för tränare blir allt större, är nästan bombsäker på att jag ska börja rida för Linda när ridskolan börjar på ny termin! :)